Marbella

När jag satt i en snurrstol på ett advokatkontor i Marbella hade jag utsikt över en grön golfbana åt ena hållet och en obevattnad, snårig bakgård åt andra hållet. Jag minns att jag i november tänkte att det var helt fantastiskt att man faktiskt kunde komma undan det där grå, kalla och mörka som alla skvallrade om och beklagade sig över på telefon från Sverige. När mina nyexade juristervänner åkte tunnelbana i Stockholm, åkte jag bilen mot de gamla delarna av Marbella för att äta lunch. Ibland hann jag med en kort promenad på el paseo, strandpromenaden, vid vattnet.

Livet var underbart på ett sätt men jobbigt rent arbetsmässigt; lönerna låga, arbetsrätten obefintlig och timmarna på kontoret väldigt långa. Idag skulle jag aldrig återvända till Spanien utan att ha min försörjning klar på annat sätt. Men en dag, då ska jag sitta på terrassen till mitt drömhus tillsammans med min man, titta ut över Medelhavet, se barnen leka i trädgården och vet att det enda jag behöver göra är att fortsätta skriva nya böcker.