Miles away- a citygirl in exile

It has been one year since I moved my office from the city to my countryside home. I can still remember the sound from the traffic outside my window and all of the people running up and down the stairs with latte-mugs in my officebuilding. Some days I miss it but mostly I am very happy about my decision to move away from it all. Now I start my morning with a long dogwalk in the forest. I breathe in the fresh air and I am feeling so thankful thinking about that I don’t have to commute anymore.  I am a countrygirl now. A creative, citygirl in exile, but liking it.

För ett år sedan satt jag innanför fönstren i ett av kontoren i det ena kungstornet på Kungsgatan i Stockholm. Jag älskade det. Jag satt centralt i stan, kunde öppna fönstret och höra ljuden av lastbilsflaken med nybakade studenter, promenera hem via mysiga butiker på Humlegårdsgatan och köpa en latte var jag än ville.

Nu är jag utflyttad från Stockholm. Ägnar min första timme åt en hundpromenad genom skogen där varken portföljer eller stressade människor syns till. Har jag tur ser jag älgar och rådjur, har jag otur stöter jag på vildsvin. Men vilket lugn. Jag är tacksam för det här lugnet och den här möjligheten att arbeta och skriva hemifrån. Jag är bilbunden, för i mitt träsk (ja, det är sant, jag och min man har ett eget träsk) finns ingen 7 Eleven (även om jag kan skryta med ett bageri tvärs över åkern, öppet varannan vecka…) men jag behöver aldrig mer trängas på pendeln och genomlida alla felen (lövfel, växelfel, spårfel, allmänna fel, oförklarliga fel), innan klockan ens har slagit frukost.

När jag numera åker till Stockholm är det alltid för att göra något roligt. En bjudning på Artillerigatan, spännande besök hos akupuntör, inmundigande av gigantiska kanelbullar på Mocco och Saturnus eller härlig shopping kring Stureplan. Och skulle jag en dag finna mig på väg med ett flyttlass tillbaka mot la cuidad, så har jag i alla fall provat på att vara lantfru.