Nattens mara

Idag känns inte som en typisk skrivardag. Jag skriver endast på intuition i början av en bok och nu, nej, den har inget att förmedla idag. (Sen blir det annorlunda naturligtvis, när plot är färdig, då blir det till att tvinga sig ned på stolen varje minut,varje dag.) Dagens antenn från det gudomliga tycks för övrigt helt bruten på mitten idag. Anledningen är att jag vaknade alldeles förvirrad av en dröm där förläggaren från det stora förlaget ringde och meddelade mig något oerhört viktigt, men något fel på telefonlinjen gjorde så att jag endast hörde enstaka ord. Talande för våndorna man tvingas genomgå när man skickat ut manus.

Den första gången en förläggare ringde till mig stod jag på T-centralen och skulle just ta ett tåg. Det hade gått en månad sedan manus kommit in till honom och jag var inställd på de traditionella tre månadernas väntetid. När han då ringde kände jag hur jag fullkomligt höll på att explodera av lycka och stolthet i min ensamhet där på perrongen. Han var så vänlig och så entusiastisk och sade att förlaget var väldigt förtjusta i boken men han ringde inte för att säga att han antog boken. Han bad om anstånd, kan man säga för att uttrycka sig lite juridiskt. När han väl hörde av sig igen var det inte per telefon utan genom det klassiska refuserings-mailet. Alla hans lovord studsade som gamla, sega tennisbollar sakta ut från spelplanen. Jag förstod ingenting. Efter tre dagars djup depression där glasartat stirrande var det enda som definierade mig, ringde jag upp förläggaren.

Ja, vad säger man när en förläggare låter uppriktigt ledsen och släpper meningar som ”det är inte ens säkert att vi på förlaget tycker att vi har tagit rätt beslut” eller ” vi älskade din bok men tyvärr måste en annan, redan utgiven författare, få komma ut med sin nya bok, kvoten för din genre är fylld”, eller, ”trots det övervägde vi att anta dig utan utgivningsdatum ”.

Det var inga slag i magen, inga elaka ord. Men vad är värst, att få ett snabbt refuseringsbrev eller en röst i andra änden av telefonlinjen som säger sig älska din bok men som sedan, tydligen av andra omständigheter, backar?