Naming book-characters

One of the funniest parts of writing is naming book-characters. After years living in Spain it is only natural that a lot of my characters are called names like Mercedes, Asunción and Dolores. I like my names to feel a bit weird (to non-Spanish people at least), a bit exotic and partly non-understandable. During all of my years in Spain I kept a diary that I filled with names and ideas. Many of them will never be used but I always take a look in that diary when I start writing. Apart from names, the diary contains many of the first ideas I originally had about the series and through handwritten notes I can see how the story developed. The story did turn out a little bit different then I first intended. It is like I was trying to find the story´s own tune and by writing, writing and writing about it, it slowly revealed itself to me.

When my diary doesn´t help and I am all out of ideas for names, I go to Brewer´s Phrase & Fable. It is a sure way to get the imagination going and find the right name. I chose a letter randomly and just have fun looking around.

Hur svårt är det inte att hitta rätt namn för sina bok-karaktärer? Men samtidigt, hur kul är det inte när man väl hittar dem och känner att just det namnet, fullkomligt utstrålar allt det som karaktären är?

Det var tidig höst 2003 när jag insåg att skrivandet var min grej. Jag har alltid älskat historier och fantasi. Så mycket att min mamma inför skolstarten såg sig nödgad att varna min lärarinna ifall jag skulle klämma ur mig något ”otroligt”. Så här i efterhand minns jag att de få gånger jag utmärkte mig i skolan så var det alltid i samband med skrivövningar på svenska- och engelska lektionerna. Vid de få tillfällen fick jag låta fantasin löpa fritt och dessutom höra att jag gjort något bra. Men jag drömde aldrig om att få skriva. Det var först hösten 2003 när jag fick en sådan där berättelse i huvudet som liksom bara växte som jag insåg att det där nog var min grej i alla fall. Ett drygt år senare trillade några av idéerna till barnbokstrilogin ned i huvudet på mig under en promenad i Gamla Stan i Stockholm. Jag minns att jag gick direkt hem och bara satt paralyserad med penna och papper i flera timmar.

Under de följande åren arbetade jag med plot, namn och inspiration. Jag skrev ned dem på kvitton och matservetter från spanska tapasrestauranger, antecknade framför TV:n när de intervjuade tjurfäktare och stora folkclóricas som Rocio Jurado. Jag stal kungars, städerskors och zigenares namn. Jag läste Brewer´s Phrase & Fable.

Sex år senare var den första delen färdig. Alla namnen och idéerna jag samlat när jag bodde i Spanien hade gallrats och förfinats efter min bästa förmåga. Det har varit en lång resa på många sätt.