Tic-tac. Tic-tac. I am tired
of waiting. I am starting to feel pathetic. I have written more than a million
words, spead them in articles, book-manuscripts, novels and investigations. It
is the only thing I love doing. Why isn´t anything happening. When will my books be published? If I was a
talented physician, loving to make people healthier, wouldn’t that also mean
that I was meant to go out into the world and heal people? Why would it be
different with writing? Are my stories never going to be anything more than a
pile of papers kept on a dusty shelf somewhere? Why did I create a whole world
of characters and places that I love, if they are never meant to meet the
world?
As you can
tell, spirits a low today. Very low. I tried meditating. Didn´t work. I tried
positive thinking. Didn´t work. I tried avoid eating bulkcandy for breakfast.
Didn´t work either.
Hur länge orkar man vänta? Jag har levt och skrivit min
berättelse i snart sex år. Under den tiden har jag kommit fram till att
skrivande är det enda jag tycker är roligt, det enda som känns meningsfullt.
Jag vill försörja mig som författare och kreatör, inte som den jurist jag
utbildat mig till. Normalt sett minns man anledningen till banbrytande beslut i
ens liv, såsom vad man ska utbilda sig till, vilken man som ska bli ens make,
var man ska bo osv. Jag kan fortfarande inte minnas varför jag valde
juristlinjen. Visst har det gett mig en möjligt att arbeta i ett annat land och lära
känna en annan kultur som har inspirerat mig till böckerna enormt mycket. Men
nu, ja, nu räcker det. Jag vet så säkert att jag är klar med det juridiska nu.
Jag är en författare och kan inget annat bli. När ska förlaget ringa och säga
att de också har förstått det? Idag har jag ätit plockgodis till frukost, i ren
frustration. Botten är nådd.
No comments:
Post a Comment