Under denna upp-pimpade Ford-huv (bild tagen direkt från Marie Serneholts blogg) har
jag suttit och knackat ned många tecken. Kafét är Mocco i mina hemmakvarter på Östermalm. När jag var
liten låg Sparlivs på samma ställe och jag minns att jag ibland sprang in där
på lunchrasterna för att köpa frallor. Nu serveras här de största och godaste
kanelbullarna (om man inte räknar med kafé Saturnus). Tillsammans med en stor kopp te och en kanelbulle
brukar jag slå mig till ro för att skriva. Jag har inga problem med att sitta
ned och skriva bland massor av folk, tvärtom brukar det ge mig idéer.
Hablando de escribir
så kan jag meddela att jag nu nått en punkt (som jag brukar nå i början av
skrivandet av varje ny bok). När jag har fått ihop de fem första kapitlen
ungefär brukar jag ta händerna ifrån tangentbordet och säga, så, då tror jag
att jag inte har så mycket mer att säga. Ett toppenläge, verkligen! Detta innebär för mig endast en sak;
nu tarvas tid. Huvudet måste få mala på själv ett tag i all sin ensamhet. Idéer
och inspiration är då botemedlet för att få igång processen.
Eftersom jag skriver den tredje delen i en serie vars plot
hör ihop har jag nu börjat läsa igenom de två första böckerna för att minnas
vilka trådar som ska plockas upp och redas ut en gång för alla. Det ger alltid
några idéer. Tillsammans med många timmars TV-tittande på samma gamla vanliga
filmer och samma typer av låtar som jag använt för att komma i rätt stämningen
för ettan och tvåan, brukar skrivstoppet ge sig efter ett tag.
Denna gång arbetar jag också på ett nytt sätt. Endast
plottande gäller nu, inget direkt skrivande förrän i januari (av arbets- och
tidsskäl). Tidigare har det varit tvärtom; skriva ner alla scener i huvudet och
sedan koppla ihop det, men utan detaljerad synopsis. Känns lite konstigt att
försöka på det motsatta sättet den här gången, men jag inser att det måste vara
så för att just få ihop alla ledtrådar från de tidigare två böckerna.
Hur skriver ni? Fullt detaljerade synopsis eller lite som
det kommer?
I'm a devoted planner. Jag tycker det verkar som om jag behöver mer planering för varje manus. Det första fanns liksom inne i huvudet, för där hade det funnits i typ 20 år så det behövde inte så mycket planering. Men de senare! ibland tar det bara stopp, som du säger, och då sätter jag mig ner med anteckningsblocket. På något sätt är det som om jag tänker bättre med en penna i handen. Handskrivning är klart underskattat. Men ibland är det som sagt bara att låta huvudet arbeta ostört ett par dagar så brukar det lossna. :)
ReplyDeleteHåller helt och hållet med dig om det där med att skriva för hand. Det är något jag alltid gör när jag behöver extra fart. Jag skriver snabbare för hand och idéerna behöver inte stanna och vänta på att jag ska hinna hitta tangenterna. Däremot är det en sorglig syn när jag hittar min anteckningar, de mesta är skrivna i cirklar eller hörn på papper som redan är fyllda med något annat, som en gammal meny eller liknande. Urk, men vad gör man när musan knackar på? :-)
ReplyDelete