Fakta:
*Förlagen drivs av vinstintresse och författaren drivs av intresse och dedikation.
*Förlagen har ofta medel att skriva avtal och anlita juridisk hjälp.
*Författarna är oftast entusiatiska personer som blir smickrade om deras verk överhuvudtaget blir utgivna.
Det är inte svårt att se att styrkeförhållandet är en aing skevt.
För det mesta flyter samarbetet mellan författare och förlag ändå. Författarna är för det mesta så nöjda med att ha blivit antagna att de inte tvekar när de skriver på förlagsavtal och deras förväntningar är oftast blygsamma. Men hur blir det egentligen med klausuler om marknadsföring? Följs de verkligen upp? Och om man är missnöjd med sitt förlag för att de inte agerar mer för att sälja verket, hur länge är man då bunden av avtalet, innan man kanske kan byta till ett annat förlag?
Författarförbunder har fått lite obekväma frågor när det kommer till medling mellan parter där det gått fel. Från advokatbyråer ekar ordet dekret snarare än avtal. Det pratas tyst om sådana här frågor i bloggarna. Folk som är missnöjda arbetar med att komma vidare på andra sätt, kanske i andra länder till och med.
Vad är era erfarenheter? Jag är omåttligt nyfiken.
Jag är oxå nyfiken på hur många debuterande författare som går med på ofördelaktiga avtal i glädjen över ATT få se Sina verk utgivna. Ska man se det som en obalans eller som ett nödvändigt första steg för att få in en fot i branschen? Får man framgång kommer väl den dag då man själv kan ställa lite mer krav... Ett intressant ämne, detta.
ReplyDeleteFör det där med hur länge man är bunden till samma förlag tror jag det anges i avtalet i de flesta fall. Jag tror det är viktigt att ta reda på det innan man skriver under något. Undrar också hur många som verkligen låter författarförbundet granska avtalet och hur många som får glädjefnatt och skriver på med förbundna ögon... :)
ReplyDeletehamnade mina kommentarer i skräpposten igen? Eller tyckte du bara de var fel? Det gör inget, de var mest för dig så du behöver inte publicera dem, ville bara höra vad du tyckte. Appropå efternamnen: hur snart behöver du dem? Jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med det här med innebörd. Det finns ju alltid "Nobile", som enligt min mening sammanfattar alla de kvalitéer du sökte, men annars blir det nog en för varje... Sedan är jag ju ingen expert på vilka namn som anses "fina" mer än de som har gett namn åt städernas gator (kungligheter och kända personer) och de som innehas av "rätt" personer idag. Amato betyder ju bokstavligen "älskad" och det finns massor av namn med ordet "amor" i sig. amorelli amoretti osv. Sedan måste man kanske consider varifrån de härstammar, för olika namn är olika vanliga i olika delar av landet och vissa återfinns nästan bara i vissa regioner (om de inte är utvandrade). Därför var det en svår fråga.
ReplyDeleteHej Kati, Ja tyvärr låg de två första kommentarerna i skräppost, men inte den tredje. Det hela är så konstigt. Jag kollar nu skräppost som standard varje gång jag ska granska kommentarerna. En sak, dina kommentarer är ALDRIG fel, det är bara fel på blogspot tror jag... :-( Jag skulle gärna vilja få höra om det finns någon författare, och helst debutant, som med skinn på näsan granskat sitt avtal och kanske fått det ändrat? Jag misstänker att en sådan har både jurdidisk bakgrund/assistans eller agent.
ReplyDeleteAngående namnen så gillar jag Nobile. Men känn inga gränser med tanke på om någon heter det namnet idag, eller om det är kungligt eller var det är vanligt. Viktigast är att det kan ha en innebörd som betyder nobelt, den som kämpar för kärlek eller rättvisa osv, OCH att det är vackert. Kanske är det lättare för dig nu? Vilket är det vackraste italienska efternamnet du känner till t ex?
Tack och kram!
Spännande frågeställning. Inte hört något om denna problematiken, men skulle vara förvånad om det inte förekommer.
ReplyDelete