Manus åker inte skidor

Maken och jag gör oss redo för att åka skidor. Skrivandet får troligen en paus under dagen och absolut under morgondagen.

Igår lyckades jag skriva in nästan alla anteckningar som fanns nedskrivna för hand. Jag fick lov att ändra på en del kapitel, ta bort och lägga till. Sånt känns alltid lite förvirrande till en början, men brukar ge sig efter ett tag. Jag fann mig själv på stående fot med mina två pärmar av tidigare manus, vilt bläddrande. Vilket årtal sa jag nu att de där karaktärerna träffades första gången? Hur många exemplar fanns det egentligen av den där boken och hur i helsicke har jag tänkt mig att den där karaktären bara ska kunna dyka upp igen? Efter närmare 50 års frånvaro!

Antal allvarliga skrivkramps-upplevelser: 2
( Kaffemaskinen fick bli subsitut för rasslande tangentljud- behöver jag säga att jag kände mig lätt elektrisk igår? )

Må ni alla få en skön dag!