Jinx, spöken och Revenge
Jag jinxade vädret när jag skrev om hur underbart det var imorse... Nu regnar det duktigt utanför fönstret och jag har fått mycket bra avklarat framför datorn. Hittade till Stockholmskällan igen. Det är en väldigt bra sida för den som söker lite historisk inspiration vid författande.Jag följer upp en idé jag fick i en bok om Stockholms spöken och blev väldigt glad att jag hittade ännu mer information hos Stockholmskällan.
Strax ska det motioneras i regnet. Det blir paraply, gummistövlar och rask promenad. Jätteskönt... efteråt. ;-)
Ikväll: Revenge, sweet Revenge. Älskar den serien!(Kastade mig fram för att ta det här kortet i New york. Nu minns jag inte var jag tog det eller varför det överhuvudtaget fanns i något slags skyltfönster. Det enda som räknades var the Kodak-moment...)
Jag kan tyvärr inte låta bli att tycka att hon i huvudrollen inte passar in. Hon ser inte ett dugg Hamptons ut ju. Inte heller tycker jag att hon övertygar i slagsmålen. Jag hade gjort det mycket bättre. ;)
ReplyDeleteEn helt annan sak: Varje gång jag klickar in mig till din blogg så står det att jag kommer från Varberg, Hallands län. Mysko.
Jag och mina två äldsta ser också alltid Revenge, fast den spelas in så att vi kan se den tillsammans i helgen. Den är så bra och så spännande. Kram!
ReplyDeleteHanna- jag håller helt med dig angående "stoneface" Emily. Hon är också alltid helt oberörd när hon sitter ensam hemma och lyssnar på något superhemligt, med balkongdörrarna fullkomligt öppna mitt i natten, som om hon vore någon slags krigargudinna som inte känner rädsla. Är helt övertygad om att du hade varit en bättre Emily! ;-) Ang det där med Varberg; ja, låt oss säga att den inte verkar helt säker som spårningsgadget. Jag hade m a o aldrig kunnat spela Emily!
ReplyDeleteAnneli- Jag spelar också in- när jag behöver lite extra uppmuntran, när skrivandet inte flyter, ser jag ibland om avsnitten. Patetiskt, jag vet. Kram från ordförande i klubben för "vi som använder Revenge som snuttefilt" :-)
Och nu, när jag sitter på jobbet och läser din blogg (på min rast, mind you) så står det att jag sitter i Västra Frölunda, när jag i själva verket faktiskt befinner mig i Halland!
ReplyDeleteOh well.
Ha, ha, toppen! Det roliga stannar alltså vid att någon tittat in, var denne egentligen hör hemma är sedan en helt annan sak. :-)
ReplyDelete