Vilken väg?

Ibland vet man inte riktigt vart man ska. Vilken väg blir bäst? Vilken väg blir lättast och vilken blir svårast?

De senaste dagarna har varit präglade av ett lätt, inre trafikkaos. Jag brukar, när vänner ber mig om råd, säga att man ska följa flödet. Som vanligt är det lättare att ge andra goda råd, än att följa dem själv.

Livet blir en evig kamp om målen man sätter är för höga. Det tycks som om man blir blind för exit-skyltarna som blinkar ilsket åt en, om och om igen, för att man ska se. Bäst resultat tycks man få när man lite nonchalant önskar sig något och sedan inte bryr sig så särskilt mycket mer om saken. Framförallt blir det inte en smärtsam väntan på att ens önskan uppfylls. Istället gör man bara något annat under tiden.

Idag blev det bekräftat att jag kommer att spendera timmar och åter timmar på kontoret vid Stureplan igen. Det känns bra och det känns nödvändigt att inte sitta hela dagarna och tro att det ska bli en författare av mig. (Inte ännu i alla fall.) Bloggen har vuxit på ett sätt som jag inte hade vågat drömma om när jag startade den och jag avser att inom kort göra slag i saken och annonsera en form av tjänst här på Lovable.(Självklart inväntar jag nymånen på fredag för mitt offentliggörande.) Detta är helt nytt territorium för mig- men min flödesteori pushar mig, och jag följer efter som en lydig hund. 

I övrigt äter jag choklad och lyckas faktiskt, i alla fall för några minuter, att bara känna lugnet.