Någonstans på den spanska solkusten finns en liten affär. Den är för liten och för oorganiserad för att kallas supermercado och för stor för att kallas kiosk. Tre spanska damer med rätt speciell stil driver den lilla affären. Just där har har jag begått stöld. En rätt stor stöld. Både namnet på butiken och de tre damernas utseende har jag smugglat ned i min handväska och helt fräckt tagit med mig in i min bok. När jag ändå höll på tog jag med en skylt som informerar om butikens öppettider. Den var för rolig och för typisk för stilen i den lilla butiken för att inte ta med sig in i en bok:
"Vi öppnar när vi kommer, och vi stänger när vi går. Råkar du vara här när vi är inne är det bara att gratulera!"
Jag har inte ett dugg dåligt samvete för den stölden. Inte heller lider jag av att jag döpte damen i den lilla kiosken på torget till Den Långsamma Damen. Även henne packade jag ned i reväskan när jag flyttade tillbaka till Stockholm... Hon driver nu en kiosk i Gamla Stan istället. Lika långsam och lika snäll som i verkligheten är hon en karaktär i en fristående barnbok som jag ämnar damma av under 2012.
Vad har ni för stölder på era samveten?
HAHAHA, vilken underbar stöld! Själv har jag bara snott ett par mörkblå ögon och en hjärtformad leverfläck från en f.d. Dessa har jag placerat på en synnerligen elak person, så där slutar likheterna med den verklige personen.
ReplyDeleteHanna- Ibland har man liksom inget val när man trillar över sådana där roligheter!
ReplyDelete