Det är intressant när ett förlag hör av sig per telefon.
-Vilken fantasi! Helt underbart! Har du redan förlag?
-Nej (men jag hoppas att du i andra änden av luren ska ändra på det inom tre sekunder!)
-Vi ger ju egentligen inte ut böcker i din genre...Men det här var något speciellt. Vi är kluvna.
(-Ta beslut?)
-Jag vet inte direkt vad jag ville mer än att hålla kontakten. Jag hör av mig igen om ett par veckor.
-Ja, tack, du är så välkommen!
Så nära men så långt borta. Men en fantastisk ego-dusch att få höra en förläggare så entusiatisk över något som jag har skrivit. Det första jag gjorde när vi lagt på var att ringa maken och säga; Älskling, jag måste ha gjort något bra, den här förläggaren ringde just...
Ett litet steg kanske men, ändock ett steg närmare Barnes&Noble.:-)
Wow - hoppas det leder fram till ett kontrakt. Den där förläggaren kan väl prata för ditt manus med kollegor på andra förlag (det är väl det minsta man kan begära efter ett sådant samtal:-))
ReplyDeleteEbba-Ja absolut, pay it forward, liksom! Hade inte det varit härligt och så där typiskt en författares antagningsberättelse som slutar med "och resten är som bekant historia"!... ;-)
ReplyDeleteAarrgghh! vad frustrerande!!! Och ändå - grattis!!! det är ju fantastiskt! :))
ReplyDeleteKatarina- Ha, ha, ja det var mer frustrerat än något annat. Ibland är sådana där nära-kontrakt-upplevelser, värre än det korta och helt omotiverade refuseringsbrevet. :-) Men det som inte tar livet av författarambitionerna, stärker dem bara, sa hon klämkäckt.
ReplyDeleteBarnes&Noble, som jag saknar det stället!
ReplyDeleteHanna- Ytterligare ett av mina dagdrömmarmål, att få se min bok översatt till engelska...Snart så. :-)
ReplyDelete