De senaste dagarna har jag grubblat. Jag började fundera efter att ha sett ett författarföredrag. Det handlade om fantasy för barn- och ungdom och hur de tre författarna i olika grad satte sig in i sina karaktärer för att kunna skriva t ex ur en sju-årings synvinkel. De pratade ganska mycket om hur de gick tillväga och hur deras vuxna röster genom pennan skulle användas för att nå fram till den sju-årige läsaren.
Jag kände mig dummare och dummare för varje ord. Jag har aldrig tänk på det här sättet. Visst har jag kanske tänkt två gånger någon gång för att minnas något jag värderade på ett speciellt sätt som 12-åring. (Min huvudkaraktär är elva, snart tolv) Men aldrig har jag försökt att belysa eller lyfta fram ett visst problem. Dock visar det sig att det kom av sig själv; min huvudkaraktär letar i hela trilogin efter sin försvunna pappa. Ett problem om något och kanske en situation som många skilsmässo-barn får kämpa med när den ene föräldern försvinner.
Men, vad jag frågar mig är; Hur många av alla som skriver tar sig an ett problem eller något de vill lyfta fram, innan de börjar skriva?
Hm, jag vet inte om jag förstod frågan riktigt? Menar du själva ur-problematiken som hela boken handlar om eller de små problemen som uppstår på vägen?
ReplyDeleteJag menar om man först tänker och bestämmer sig för att "jag ska belysa ett barns sökande efter sin far". Själv hade jag ingen avsikt att överhuvudtaget ta upp en enda fråga, annat än den utmaning, det mysterium som trilogin handlar om. Först i efterhand ser jag att jag lagt in detta.
ReplyDeletejag förstår. Jag tror det är olika från person till person och kanske också från fall till fall. Min första hade jag inget direkt uttalat tema för, det utvecklade sig efterhand, medan med den andra och den tredje och den jag börjar planera för nu har jag gjort detta mer eller mindre medvetet. startat med en situation eller ett mål och utvecklat det. Kanske har att göra med om man är en pantser eller en plotter?
ReplyDeleteJag har ju skrivit båda mina manus för vuxna, men jag bestämde mig för att belysa ett problem innan jag började skriva dem. Fast jag tror inte att man måste göra det.
ReplyDeleteAlla- Intressant. Jag antar att jag låter mig mig svepas iväg av idén av en historia. Först i efterhand förstår jag att jag, undermedvetet, tar fråm någon typ av fråga som kanske är intressant att fundera på. Värt att tänka på det andra, planerande, alternativet inför skrivande i framtiden!
ReplyDelete