Helt otroligt. Det sista förlaget som läste trilogin såg till att deppa ned vägen hem från jobbet också. Mailet landade i inkorgen precis innan jag slutade.
Men, nu är det klart. Nu får det vara slut med depp. Bättre att bli arg.
Kloka Christin Ljungqvist tycker att jag ska satsa på att skriva om ettan och skicka in igen. Att bara bli antagen via ettan. Ja, det är en tanke. Men för det tror jag att jag skulle behöva en läsare, en utomstående lektör som ger mig sin bedömning innan jag börjar harvandet i texten.
Jag åt lakrits, salta gitarrer för att vara exakt, hela resan hem. Nu är gommen svedd och jag är ruskigt törstigt. Och allt är själklart de dåliga beskedens fel. Till och med att billåset frusit igen när jag äntligen kom av tåget, är de dåliga beskedens fel.
Skönt i alla fall att kunna skylla allt dåligt på något.
Det är väl ändå typiskt att allt hopar sig? Men du har rätt, bättre bli arg, det är lättare att arbeta med den känslan än med ledsenheten.
ReplyDeleteMen usch vilken dag! Hoppas du hittar styrkan att skriva/redigera igen. Kram!
ReplyDeleteBra där, att bli arg kan ta dig hela vägen fram! Kram!
ReplyDeleteNu gäller det att samla kraft. Ork!
ReplyDeleteSe till att: koppla bort manuset ett tag, unna dig själv saker som är bra för det inre livet som härlig musik att lyssna på, god mat, goda samtal med människor som ger dig bra energi osv.
Fyll på förrådet inom dig.
Sedan - ja, det är bra att bli arg ibland. Det får en liksom att agera och inte ge upp.Behöver du hjälp så hojtar du till:) Stor kram, vännen.
Helt sanslöst! Jag håller med Christin, skriv om ettan och skicka in, du kan ju inte komma närmare nu! Ta som du säger, hjälp av en lektör som kan se på texten med nya ögon. En ansträngning till och du är i hamn!
ReplyDeleteTack!Tack! Tack!!!! Jag har satt rekord i lakritsintag sedan igår eftermiddag! Lugnar nerverna tydligen. Plan B är nu satt i verket; jag skickar in till lite mindre förlag. Känns bra. Ska ta en till lakritsgitarr nu...
ReplyDeleteKramar mina underbara vänner!
Helena