Jag minns vad jag gjorde den där dagen. Jag sov. På eftermiddagen och allt. Studenttidens sena nattläsande gjorde mig till en zombie. När dessa zombieögon tittade på tv:n och såg samma bildsekvens på varenda kanal förstod jag först ingenting. Sändes en och samma otäcka film på alla kanaler? Långsamt gick det upp för mig vad som hänt.
Sedan började telefonerna ringa. En nära släkting till mig reste regelbundet med just en av de där rutterna som bombades. En av mina bästa väninnor stod med hela hemmet nedpackat för att flytta till New York dagen därpå. Bekantas vänner befann sig mitt i kaoset på Manhattan.
Elva år senare har det hänt så mycket i livet. Vänner, släktingar och bekanta som inte finns längre, eller som bara har gått helt andra vägar i livet. Vägar som inte jag går på.
Livet är skört och det är så viktigt att ta vara på varje dag. Det är tankar som susar runt i mitt huvud idag.
No comments:
Post a Comment