Räcker det med att bara skicka iväg sitt manus?

Från och med idag och en vecka framåt blir det troligen mindre inlägg om brudcouture och mer om bokskrivande. Vi har ju bokmässan framför oss!

Samtidigt som förlagen kämpar med att få ihop sina scheman förbereder jag mig för möjligheter att få hälsa på vissa av dem och kanske via slumpens förtjänst komma i kontakt med annat intressant folk också. (Och jag har, som alla good gamblers, an ace up my sleeve, inför bokmässan. Mer info om det senare i veckan.)

Via författare och förlagsrelaterat folk som jag redan har kommit i kontakt med måste jag skvallra om att det jag om och om igen får höra kan sammanfattas i fraserna: Det är viktigt att visa framfötterna. Våga höra av dig. Våga bygga relationer.
En annan fras som jag återkommande hört är: Det är svårt att nå igenom mediabruset när man väl är utgiven.

Så. Sammanfattningsvis avser jag att visa att jag finns. På alla sätt möjliga om det är det som kan göra skillnaden mellan förlagsavtal eller inget förlagsavtal. Jag, som inte alls hade den här inställningen när jag blev klar med min första del i trilogin, har nu ändrat inställning. Jag har bestämt mig för att sälja min egen uppfinning, som är mig mycket kär; min bokserie. Jag går tillväga på samma sätt som dagligdags; vanlig hyfs och fason i kontakt med förlag och agenter, en ödmjuk, men ändå envis, ton. Att göra sig påmind betyder absolut inte att vara framfusig eller otrevlig, bara att man visar att den här boken means the world to me. För det gör den ju.
I bästa fall hittar man en förläggare som gillar att man tar sitt ansvar för det man skapat, och i värsta fall... Ja, det värsta som kan hända är ju bara att man får ett nej, eller hur?

Så nu, med bokmässebiljetten framför mig, är det dags att ta tjuren vid hornen och ropa Olé, mi libro! så högt att man hörs ända till Madrid.