Hype inom förlagsvärlden

Länge, länge ansåg jag att den dagen min bok ska komma ut, ska jag inte behöva göra så mycket mer än att konstatera att jag har hittat en förläggare som älskar min historia lika mycket som jag gör. Trilogin ska sedan spridas från mun till mun för att den är så fantastiskt underbar. Historien ska tala för sig själv och på så sätt även börja arbeta mot toppen av försäljningslistor av sig själv.

Think again. Det funkar inte så.

Visst, vi har just i dagarna sett enormt fokus på E L James. Hennes bok Fifty shades of Grey är ju en sådan där one-in-a-billion-företeelse. Den man drömmer om när man sitter hemma på kammaren och bara vill kunna försörja sig på sitt skrivande. Och så finns det ju Harry Potter, förstås. Och hypen med Hypnotisören och Strindbergs Stjärna. Men ändå, det är väldigt sällan som en bok tar kommandot och förför en hel värld så där bara av sig själv.

Camilla Läckberg är ett bra exempel på att om vill man lyckas och nå långt är det bara att börja röra på påkarna för att marknadsföra sin bok. Damm Förlag visar att de arbetar på samma sätt när de generöst bjuder in bloggare och läsare till ett releaseparty för Simona Ahrnstedt som inte gick av för hackor.

Jag kommer aldrig kunna sätta mig ned och skriva en viss typ av bok bara för det är det som "gäller just nu". Där kan inget förändras. Mina historier kommer från djupet av mitt hjärta och dem kommer jag alltid vara trogen. Men, när man står där med sitt antagna manus, sina drömmar tryckta på vitt papper, då ser jag inget ont i att värna om sin produkt, sin bok. Många av oss har valt bort mycket för att skriva ned de där historierna och att då inte arbeta extra hårt med att berätta för världen att boken nu finns att läsa, vore att göra sig själv en otjänst. Jag får sålunda bekänna mig som omvänd från min tidigare, naiva syn på förlagsdrömmar och hur de skulle uppnås.

Vad säger ni?