Maken var därför inte förvånad när jag i lördags, efter relasen på Söder, styrde mina steg mot hotell Sheraton för att köpa mig en latte på väg mot centralstationen. In går man alltså, i lobbyn. Allt är lugnt, väldigt lugnt med tanake på den man som ligger på golvet intill receptionsdisken och får konstgjord andning. Sen smäller det. Polisbilar, ambulanser, brandkår och hotellansvariga som fullkomligt väller in, förbi mig.
Aj, aj, tänker jag, nu är jag på gång att göra det igen. Så nej, det blev inget kaffe, det blev istället till att tassa vidare. Utan att bli ledsagad av vänlig polis, kan tilläggas. Fantastiskt.
(Det kan tilläggas att jag fortfarande inte vet men mannen var eller varför så många poliser kom så snabbt på plats. )
Jag gick upp på taket till en byggnad mitt emot Penn Station i NYC en gång. Jag tycker det är så fascinerande med alla dessa tak som man kan gå upp på. Ut knallade jag för att titta på utsikten. Fick ett gevär riktat mot mig av en polis sniper. Det var ju kongress på Madison Square Garden och en massa presidenter var där. Vet inte vem som blev mest rädd, jag eller prickskytten. Dörren till taket skulle tydligen ha varit både låst och larmad.
ReplyDeleteÅh, pluspoäng till dig Hanna! Och ännu en sak vi har gemensam, det totala "huvudet i det blå- uppförandet". :-) Låt oss hoppas att vi alltid klarar oss undan med liv och lem i behåll. Kram!
ReplyDelete;)
ReplyDelete