"Förlagen letar efter författarskap- inte enskilda böcker"

Det är inte första gången jag hör den här frasen och det är inte heller första gången jag hör talas om hur aspirerande bokdebutanter kallas till möte med förlag. Förlagen vill helt enkelt känna av vibbarna hos den skrivande människa vars ord just fångat deras uppmärksamhet. Och inget ont i det. Ska man ingå ett avtal om samarbete är det viktigt att alla parter känner att de är på samma linje.
De frågor som ställs på dessa inledande möten är just ofta om författaren anser sig ha fler böcker i sig, om hur denne känner för att visa upp sig medialt och vilket tillvägagångssätt denne har när den skriver. Beroende på vilket förlag man talar med kanske vikten av vissa svar väger tyngre än andra.

Dagens bokdebutanter förväntas troligen axla två roller; den som författare men även den som massmedial person. Bloggande, twittrande, radiopratande och annat frilansskrivande som gör att författaren syns utåt är viktig för att nå igenom mediabruset och därigenom också kanske få upp försäljningssiffrorna. Frågor som "Hur känner du för att sitta i en tv-soffa?" tillhör nog inte ovanligheterna.

Även om en mediaskygg författare kan vara bra i vissa fall (tänk Kepler-hypen) kan det i andra fall krävas mer arbete i början för att nå ut och lyckas (tänk Läckberg som enligt uppgift inte tackade nej till några chanser att visa upp sig i allt från veckotidningar till tv-soffor med resultatet alldeles utmärkta försäljningssiffror efter många års slit).

Oavsett vilken typ man tillhör, mediaglad eller skygg kreatör, väntar samma utmaning efter att man debuterat; att visa att man verkligen har fler berättelser i sig. Det är först efter det som det verkliga testet för om man har författarvirke i sig kommer, menar de här förläggarna från Piratförlaget, Forum, Norstedts och Albert Bonniers förlag. Artikeln är från 2005 men den känns lika relevant då som nu.